Ove Berglund

____________________________________________

OVE BERGLUND 2011

 

Jag ska tala om min barndoms Brända, främst Uttibrända.

Jag är född 1940 så det är 40-50 talets Brända, jag är stockholmare och det var mitt sommarland.

Uddgårln .

Mittemot Bystugan är Olingsbergs gård, nedanför ligger Uddgården

Där börjar eller slutar Uttibrända i min värld.

Brända på 40- talet, hur såg det ut?

Av byggnaderna är det mesta kvar.

Det fanns Cirka 30 hushåll som hade kor, vanligt 3-6 högst 8 st, plus häst. Epatraktor ibland.

Ingen asfalt. Dammoln när bilar kom. Koblajor här och var. Handelsbod: JG Larsson, en rund man med små läsglas på näsan.

På Uddgården fanns Uddmor Anna och Uddfar Louis. Gubben hette Lars förstås men det b1ev Louis för han hade varit i Amerika i början av seklet. Louis dog just i början av 40-talet så jag minns honom inte.

Uddmor, min mormor minns jag, några minnen.

Satt på vedlårn, åt på kaffefat.

På åkern: Söner o döttrar blev förbannade då hon blötte brödet i vattenkrukan, hade väl inga tänder.

Jag hade en snidad käpp och slog kon Dalia, som jag inte gillade. Hon knäckte käppen över sitt lår. Man slår inte djur.

Uddmor Anna o Louis hade 8 barn, födda 1902 – 1922. Anna, Axel, Sven, Olle, Elin (min mor) Karin, Marit, Sigrid. Sigrid dog i 10-årsålder, hjärtfel sas det.

Tre av kvinnorna gifte sig o fick barn, 6 st, 4 1ever nu, 3 är här idag.

Karlarna förblev ungkarlar o barnlösa.

Moster Anna, äldst, flyttade tidigt till Stockholm, mor till min kusin Affe. Hon satt vid trampsymaskin en trappa upp i gammelstuggu.

Morbror Axel blev snickare. Det sas att i skolan hade man fått åka med häst o vagn för att få hem hans produktion i träslöjden. Han var snäll med barn. Man satt i hans knä och gungade till en ramsa som slutade: hunn va bundin under bänchen i länchen o där lät det boffeti, boffeti, boff.

Axel själv lät såhär: pmh, pmh

Axel var frisör också: klippte Olingsberg. O. hade buskiga ögonbryn o hår i öronen, det var exotiskt

Axel söp till ibland, lördag - söndag, klockan runt. På måndag tog han bussen till Dr Lodhammar i Leksand för att få medicin. Han var sjuk och undrade vad det var.

Axel sålde aldrig sin del av gården till Sven. Han bodde där till sin död.

Morbror Sven var min o min syster Kajsas idol och andre far. Han fick en liknande roll för vår bror Kjell och för kusin Affe. Sven var uppfinningsrik, intelligent och hade en underbar humor.

Det var Sven som tog över gården efter de gamla, så han var chefen.

Morbror Olle såg vi då och då. Jobbade på cementfabriken i Ludvika. Han retade barnen. Framför allt min syster Kajsa gillade honom inte, hon gav honom hemska öknamn.

Elin var vår mor. Hon arbetade jämt, slet på åkern, älskade so1en. Plockade bär: kallades blåbärs-elin

Moster Karin var söt, rapp i käften, gifte sig tidigt med Sjöns Viktor högst upp i byn.

Min far Nisse brukade komma till Brända sina två, senare tre semesterveckor, men släkttrycket på Uddgårln var så starkt att han flydde till Sjöns Viktor o Karin. Inger var Viktor o Karins dotter och de hade också en gravt utvecklingsstörd pojke Rune som morbror Axel ofta tog hand om. Rune blev över 20 år. Inger dog rätt nyligen, som alla ni gamla vet.

Moster Marit var lite fyllig, bakade söta goda bullar. Hon tyckte om barn, ville ha dem i knät, men hon svettades en del och luktade inte så gott, tyckte jag, och drog mig bort. Barn är grymma. Marit blev mentalsjuk, levde o dog på Säters sjukhus.

Vi hade 5 kor: Dalia, som jag slog med käppen, Rölla, Sessa, Sköna o en till. Dalia kom att ersättas av Rita, fick namn efter Rita Hayworth.

Vi hade 1-2 kalvar, en gris så länge mormor levde.

Man fick se och delta i allt jordbruksarbete.

Mjölka kor. Sven hade motorcykel med låda bakpå för två krukor. Jag följde med, satt på tanken, och jag fick mjölka en ko Sköna, som var lättmjölkad

Gick med ko till tjuren hos Park August. Kon fick stå med bakbenen i en grop så den lille rackaren kunde nå upp

Slakt av kalv. Linnman Utomhus.Tog kalvens öra i vänster hand, klappade till i skallen med en liten slägga. Kalvens ben ryckte Så ett snitt i strupen, blodet tappades, kvinnfolk stod redo med kärl o visp. Nästan kosherslakt väl!

Hästen hette Molotov. Senare hästar var Stalin och Kosygin.

Med lagård, stall och utedass kom flugor. I gammelstuggu på sommarn med ständigt folk ut o in fanns ingen chans att hålla dem borta. Två flugfångare, klibbiga remsor, var tjocka som korvar av flugor Morbror Sven brukade sova middag på soffan Blåste i ansiktet i sömnen: Pff, pff

Alla åkerlappar hade namn: Allerbäcka, Rösbäckssvén, Köpstan, Kalvmyra, Finntäppa, Karishol, Östiåkern, Stur myra, Gagnsåkern, långt inne i skogen Hagmyra och Stur svén

Gråda t.o.m. det tog över en timme att komma dit med häst o vagn.

Uttibrända började alltså med Uddgården. Nästa gård var Jongården. Därifrån har jag mitt första minne, tror jag. Det var när Jon Nils hade dött, 1943(?) Han låg lik på gården. Jag gick fram och tittade över kistkanten och såg hans smala skarpa profil.

Jongårdens dass hade fyra fjölar. Familjen var liten: Nils, Eva, Karin och Åke. Jag kan se framför mig alla sitta samtidigt. Gulligt.

I nästa gård bodde min kompis Robert. Hans far Ilis Gustav, som alla kallade Pelle var kort och Roberts mor var lång. De såg ut som Robert o Anna-Lisa gör idag.. Kort karl o lång käring. Pelle hade en märr Majsan som fölade kanske vartannat år. Det var roligt.

Pelle gav alltid korta order. Robbert, gör det, gör det.

och Robban han jobba han.

I nästa gård bodde två gamla damer, Ilis Anna och Ilis Tilda. Anna var söndagsskollärarinna och bjöd oss guds straffdom, och Tilda bjöd oss jordgubbar med gräddmjölk. De hade en piga eller var det en tidigt adopterad flicka, nu kvinna Aina hette hon. Hon var lite halt och mycket snäll, log alltid. Drängen var butter, Brandström, han lufsade med sin häst.

Sen kom under kriget två finska flickor, Oili o Aila Suomalainen, de blev min barndoms lekkamrater.

Längre ned Björs stora gård, fullt med folk i flera hus och många kor, minst 8 st. I Björs fanns mjölkmaskin. Björs flickor Maria, Kesti, den vackra Kari o Britta. Vi sprang där ofta hängde gärna efter den snälle Björs Erik, han var också en bondeidol, som morbror Sven. Jag minns en rödhårig bredhöftad kvinna, det var nog Björs mor. Björs far, som hade 12 barn i två kullar var nog död.

I Björs förblev alla kvinnor ogifta och i Udd förblev alla karlar ogifta.

Björs flickor blev så småningom osams om gården med sin storebror Lasse. Det var bedrövligt.

Nedan Björs låg Tungården, utan djur o jordbruk, och där nedanför Pärsings, Gustav o Anna. Gustav brukade alltid ta mig i håret och fråga om jag fått nå lugg idag.

På morgnarna vaknade jag ofta av slammer från mjölkkrukor. Mjölkbilen kom till pallen, som spikats mot Jongårdens gammelstuga. Alla nämnda gårdars mjölkmän o ibland kvinnor samlades där, men jag tror också att Tarraks, Park och Ollas kom dit med sina krukor.

Uttibrända hade alltså sammanträde vid mjölkbordet varje morgon.

Bilen hade med sig smör och ost, stäpp-ost till oss. Den liknade Svarta Sara har jag för mig.

Maten. Rågmjölsgröt, nykokt eller gammal o stekt. Lingonsylt. Våfflor. Tjockmjölk, alltså långmjölk eller långfil. Den satte man i källaren 1-2 ggr/vecka. Den var efterrätt nästan varje dag.

Varmrätt vill jag nämna duppa, det var potatis stuvad med rikligt med vit redd sås. Fläskflott och en pytteliten fläskbit till. Öspa bjöds nån gång, mjölredd svagdricka, usch!

Vi var ett litet gäng som lekte. Det var jag o Robert och så Oili och Aila. Jag var kär i Oili. Hon var en sorts pojkflicka, var med på allt bus, tog initiativ. Vi tävlade i vem som kunde pinka längst. Hon vann överlägset. Jag var imponerad.

Vi var ett kärngäng. Andra i samma ålder dök upp sporadiskt: Tarraks Gunnar, Daniels Bent, Ollas Bengt. Längre upp i byn fanns Göran Danielsson, Näs Stig och den skygge finnpojken Kejo hos Haag Anna. Det gick inte så bra för honom. Tjejer: Nises Gunnel, Ann-Margret Glad, fosterflicka, o Anja, krigsbarn från Finland

1953 tog leken och barndomen slut. Robert fick polio och försvann till sjukhus o vanföranstalter. Oili flyttade snart tillbaka till Finland.

Ungefär samtidigt eller några år senare tog byns alla småjordbruk slut. Alla la ner, slaktade korna, bönderna tog jobb på Elementhus i Mockfjärd.

Några hade häst kvar och körde i skogen på vintrarna..

Så gjorde morbror Sven som vid 50 års ålder när det var slut aldrig tog ett annat jobb än körsel i skogen med Stalin och Kosygin. Sven o Axel levde billigt tillsammans o utan kvinnor i många år, till 1975 o 1977, då de dog. cirka 70 år gamla, som jag är nu.

Sven var evigt nyfiken. Han besökte mig o min familj i USA 1975, dog sedan på en annan resa, med syrran Kajsa, i London 1977.

Jag brukar ofta vara på Brända i mina drömmar, Uddgården. Uttibrända. I en dröm stod jag vid Björs och såg stora eldflammor bakom Tungården. Pärsings ladugård stod i brand. Elden spred sig upp till Björs och vidare. Jag gick till Uddgården men elden kom efter och tog Jongården i 20 meter höga flammor. Nu är det slut med byn. Vaknade i ångest.

I en annan dröm sätter jag mig upp på en älg strax nedanför gården. Jag är naken, liksom älgen, och vi rider iväg norrut, mot okänt mål.

Därmed slutar jag denna krönika.

Jag har som pensionär en udda hobby. Jag översätter, tillsammans med ungrare, ungersk poesi till svenska. Jag har gett ut några böcker på ett eget förlag, som jag kallar Brända Böcker Förlag. Böckerna är bra men de säljer inte så bra, märkligt nog. Jag får kanske bränna dem.

Den som vill får nu som midsommarpresent en bok, en barnbok på vers om hur det gick till när månen en dag kom ned till en liten by på jorden. Uddgården, Jongården, Ihliss, Björs, Tungåden, Persings

 

 

 

Copyright © Hedby byalag